torsdag 7 juni 2012

Etwas Gemischtes

Det var ett tag sedan sist... Sommarvädret är som bortblåst (hehe) och motivationen tryter. Såhär intresserade var jag, Aida och Hanna i tisdags under ett föredrag som hölls i interkulturalitet:


Vi hade diktamen! Det var ett mindre kärt återseende mellan mig och skrivstilen, och jag borde definitivt lära mig att lyssna på bättre. (Nu ska ni inte tro att vi är något annat än aktiva och lyhörda studenter, detta var ett undantagsfall när jag var i behov av lite uppiggande stimuli efter att R hade åkt hem.)



Robert kom alltså hit förra onsdagen, jag blev så glad över att få se långa farbrorn igen! Hans resa hade gått bra och han steg av tåget vid rätt hållplats :) Vi bodde i mitt WG, tänkte först ta in på hostel, men konstaterade att det blir bäst att stanna här. På detta sätt fick mina kämppisar lära känna R och så blev det ju förstås billigare.

Vi hann med både shopping och sightseeing, vädret var tyvärr inte det bästa men vi hade kul ändå :) Dagarna gick alltför fort och han åkte hem på måndag morgon. Blev nog lite tempted att hoppa på tåget jag också... Jag hade förberett mig på att det skulle kännas lite jobbigt efter att han hade varit på besök, eftersom jag har kommit in i rutinerna här och allt rullar på. Efter att man har haft besök har man ingen lust att återgå till vardagen längre. Därför är det bra att han kom nu när jag bara ska stanna en månad till här :)



Jag o Bobile <3 osminkad = foto i sepia :D



Jag införskaffade en ny mobil i måndags. Min fina rosa Samsung bara sippade så att säga.  Hade redan varit utan internet i flera dagar, R var på väg hem och som pricken på i slocknade telefonen. Jag kände mig så ensam och isolerad, jag hade ingen aning om vad som försiggick ute i världen. Hur skulle jag någonsin få veta om R hade hittat hem? Hur skulle jag hinna i tid till skolan nästa dag, jag hade ju ingen väckarklocka? Jag kände paniken komma krypande så jag trampade iväg till Mediamarkt och  investerade i en Nokia för 20€ och tunade den med Hello Kitty. Det är ofattbart hur beroende man är av teknologin och känslan som uppstår när man berövas den är i stil med Chucks sinnestämning i Cast Away. Nu är allt dock frid och fröjd.



Min nya fina Handy, som det heter på tyska. Knappar betyder att jag återigen kan text while driving! :D Den påminner så om en modell jag hade när jag gick i högstadiet, blev nästan lite nostalgisk. Denna har t.o.m. färgdisplay och ficklampa, vad mer kan man behöva?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar